Gunnar Schäfer name is James Bond
Visitors in James Bond Museum Sweden
    Yoda 007museum test

Welcome  to The worlds first James Bond 007 Museum 0481-12960  Nybro Sweden  .

Since 1959 James Bond 007 Museum Sweden, Nybro.
The 007 museum 1000 sq.
m. world`s only James Bond 007 Museum
Emmabodav. 20, 38245  Nybro

 Like James Bond
Like James Bond Twitter James Bond 007 Museum Nybro Sweden  Instagram James Bond Museum Sweden Nybro   like gilla facebook james bond 007 museum nybro sweden
Free WI-FI in James Bond 007 Museum Sweden Nybro Like James Bond 007 museum  WordPress
 Pierce Brosnan and Izabella Scorupco from Goldeneye with bikini  Izabella Scorupco  Bikini Natalya Simonova GoldenEye (1995)   The James Bond Museum Sweden etype_bond.jpg (376999 bytes) GoldenEye countdown number   One of the actual components of the countdown number used on the set at Leavesden for the  1995 Pierce Brosnan James Bond film GoldenEye.  (COA supplied)

Contact: Kontakta oss  Phone+4648112960  Open Daily 10-17  Sat 10-14   Media To do and see  Buy/Köp info  Links
James Bond Theme Party  PPKGuns Omega   Bmw  Bollinger  Corgi  Cd  Swatch  Posters  Specials  James Bond store                   Kevin McClory-Ian Fleming-Broccoli-Saltzman

Kevin McClory
Kevin McClory.jpg
Kevin McClory in 1959
Born (1926-06-08)8 June 1926
Dublin, Irish Free State
Died 20 November 2006(2006-11-20) (aged 80)
Dublin, Republic of Ireland
Occupation Screenwriter, film producer, film director


Kevin McClory is best known for adapting Ian Fleming's James Bond character for the screen, for producing Thunderball (1965) and Never Say Never Again (1983) and for his David and Goliath legal battles with Ian Fleming, Cubby Broccoli and Metro Goldwyn Mayer. Born in 1926 to a theatrical family in Dublin’s bustling seaport town of Dun Laoghaire, McClory grew up on the stage travelling throughout Britain and Ireland as the youngest actor in his parents’ theatre company. Following an eventful stint with the Norwegian Merchant Navy during World War Two, McClory embarked on a film career that would see him work with everyone from John Huston, Carol Reed and Irving Kershner to Gregory Peck, Sidney Poitier and Humphrey Bogart and ultimately see him adapt Ian Fleming’s James Bond for the screen. Before his collaboration with Ian Fleming, McClory was one of the most in demand young director-producers in Hollywood. The Irishman had made a name for himself on John Huston’s Moby Dick (1956) and on Huston's recommendation, producer Mike Todd hired Kevin for Around the World in Eighty Days. The epic film took three years to make with Kevin directing the picture in Paris, Kuwait, Karachi, Pakistan, Bangladesh, Thailand, Hong Kong and Japan. When the film’s associate producer, Academy Award winning William Cameron Menzies (Gone With The Wind), developed cancer early on in the production, Kevin was promoted to replace him. The partnership was a great success and McClory quickly became Todd’s right hand man. In deference to the ailing Menzies, Todd asked Kevin to forgo his Associate Producer screen credit. Kevin agreed and in doing so passed up on one of the film’s five Oscars.With the success of Around The World in Eighty Days, McClory had his choice of projects but turned them all down. Kevin had been secretly seeing starlet Elizabeth Taylor for some time and following her divorce from Michael Wilding they were free to marry. Todd asked Kevin for an introduction and after a whirlwind courtship McClory was dumped. The heartbroken Dubliner couldn’t get far enough away from Hollywood and in May 1957 he led an expedition of 26 men and 5 vehicles in attempt to drive around the world. The team made it from Detroit to Detroit in 104 days. McClory filmed numerous advertisements for his sponsor Ford Motor Company along the way as well as a documentary of the expedition, ‘One Road’. On his return, McClory took a much needed break in Hawaii only to meet the honeymooning Taylor and Todd in the lobby of his hotel. The friends reconciled and McClory told Todd about two new films he was planning, a thoughtful artistic piece, The Boy and the Bridge and an unnamed underwater adventure story set in the Bahamas.

Whittingham joined McClory and Fleming for a script conference before working exclusively with McClory on the new character after Fleming withdrew from the project due to his commitments to the Sunday Times. As well as collaborating with Whittingham, McClory was overseeing the pre-production. He employed the legendary german dive master Hans Hass and together they undertook countless dives to find suitable underwater locations for the film. McClory started putting a cast together, meeting with Burl Ives for the part of Largo, Trevor Howard for Bond and Cary Grant for an unspecified role. McClory’s old friend John Huston was approached to direct. Whittingham and McClory’s vision for Bond put the character on a new scale and the potential quickly became clear to all. Studios started lining up. Kevin began negotiations with Sam Goldwyn. Terms were agreed and all Goldwyn needed was a copy of Fleming's assignment to Xanadu to seal the deal. Unbeknownst to McClory, the old friends Fleming and Bryce were conspiring against him. Fleming and Bryce had set up talks with Flemings agents, MCA (now Universal Studios) with the intention of selling them the film rights in Thunderball. Kevin wrote to Bryce asking for a copy of the Fleming contract. Bryce obfuscated and lied, winding down the clock until Kevin’s option expired.

With Kevin’s option out of the way Fleming and Bryce were left with one more problem. Kevin was a joint author in Thunderball and they couldn’t sell it without his consent. Byce argued that McClory was merely an employee of Xanadu and as such had no legal interest in the property. McClory fought back but Fleming would raise the stakes when he attempted to publish a novel based on the screenplay. Kevin and Jack sued. Sean Connery would tell Rolling Stone many years later, “ With all of Fleming’s connections - Eton, Sandhurst, naval intelligence, all that - everyone figured McClory, an Irishman in an English court, didn’t have a chance. But never underestimate Kevin McClory.”

Following McClory’s first day on the stand, Fleming and Bryce asked to settle. The terms were heavily in the Irishman’s favour. Fleming was to publicly acknowledge the joint authorship and he and Bryce had to convey to Kevin any interest they had in the screenplay Thunderball and in all the other scripts and treatments they made while creating the new Bond. Fleming would retain literary rights in the novel but would have to include a special notice in every copy of the book drawing attention to Kevin and Jack’s authorship.

Years later it would emerge that Fleming had committed a further deception. In 1961 he had sold the film rights in some of his novels to producer Harry Saltzman. Included in the deal was Kevin’s Thunderball screenplay. Armed with Fleming’s novels and the template for the new cinematic Bond, Saltzman teamed up with Warrick Pictures boss, Albert ‘Cubby’ Broccoli. The pair hired writer Richard Maibaum to rewrite Thunderball. When it became evident to Saltzman and Broccoli that Fleming did not own Thunderball they scrapped the plan and using Thunderball as a guide they asked Maibaum to rewrite Dr. No for the screen. Dr. No was a hit and the greatest franchise in the history of film was born.

Cubby and Kevin were old friends from the time when Cubby had hired Kevin as location manager for Cockleshell Heroes. Negotiations began on Thunderball and a deal was quickly reached. McClory would licence his Bond rights to Broccoli for ten years and any rights Broccoli and Saltzman had in Thunderball and the related scripts would be conveyed to McClory. The film would be made under the Eon banner with McClory producing. The collaboration proved to one of the most successful in the history of film. Thunderball was and remains the most successful film of the franchise as well as being one of the most successful films of all time. What would come to be known as the ‘Billion Dollar Bond’ was so popular that cinemas opened twenty four hours a day across the globe to cope with demand. Newspapers reported that ‘Thunderball was not just the film of Christmas 1965, Thunderball was Christmas, 1965’. Following the success of his film, McClory settled into family life, living between his equally beloved Ireland and Nassau. In late October 1975, as the term of his licence to Broccoli was coming to an end, Kevin let his friend know that he would making his next Bond film. Broccoli was shocked and argued that Kevin had no rights to make Bond films.

In 1976 it emerged that Broccoli was to use much of Kevin’s property including SPECTRE and Blofeld in his next film The Spy Who Loved Me. With the ten year licence expired, McClory sued forcing Broccoli to remove the offending material.


Bryce was a close friend of Ian Fleming. In 1958 Fleming approached McClory to produce the first Bond film. McClory rejected all of Fleming's books but felt that the character James Bond could be adapted for the screen. McClory, Bryce, Fleming and Jack Whittingham developed the new James Bond character through a number of treatments and screenplays. McClory, Fleming and Bryce settled on the screenplay Longitude 78 West (later renamed Thunderball) and went into pre-production. Fleming had assigned his interest in the film to McClory and Bryce's company Xanadu and would make no more money from the project. He conspired with Bryce to force McClory out of the film, denying that McClory had any legal interest in the screenplays and treatments that had been written during their collaboration. Later and without permission, Fleming novelised the draft screenplay Thunderball, his ninth novel, in 1961, which initially did not credit McClory or Whittingham. The two sued, and the case opened to the High Court in London on 20 November 1963.

After nine days, the case was settled. Fleming paid McClory damages of £35,000 and his court costs of £52,000, and future versions of the novel were credited as "based on a screen treatment by Kevin McClory, Jack Whittingham, and Ian Fleming" – in that order. Fleming and Bryce conveyed to McClory any rights they held in the screenplays and treatments that McClory, Whittingham and Fleming had written during their collaboration. Fleming also conveyed to McClory the worldwide film rights in the novel Thunderball. Harry Saltzman's and Albert R. Broccoli's production company Eon Productions later made a deal with McClory for Thunderball to be made into a film in 1965, with McClory producing.[1] Under the deal, Eon licensed McClory's rights for a period of ten years and in return they assigned to McClory any rights they had in the scripts and treatments. McClory made an uncredited cameo in the film.[8]

In 1968 McClory announced plans to make a film about Irish revolutionary leader Michael Collins, to star Richard Harris.[9] The film was to have been shot at Ardmore Studios in 1969.[10]

In January 1960 McClory visited Fleming's Jamaican home Goldeneye, where Fleming explained his intention of delivering the screenplay to MCA, with a recommendation from him and Bryce that McClory act as producer.[30] Additionally, Fleming told McClory that if MCA rejected the film because of McClory's involvement, then McClory should either sell himself to MCA, back out of the deal, or file suit in court.[30]

Fleming then wrote the novel Thunderball at Goldeneye over the period January to March 1960, based on the screenplay written by himself, Whittingham and McClory.[31] In March 1961 McClory read an advance copy of the book and he and Whittingham immediately petitioned the High Court in London for an injunction to stop publication.[32] The case was heard on 24 March 1961 and allowed the book to be published, although the door was left open for McClory to pursue further action at a later date.[33] He did so and on 19 November 1963, the case of McClory v Fleming was heard at the Chancery Division of the High Court. The case lasted three weeks, during which time Fleming was unwell—including having a heart attack during the case itself[34]—and, under advice from his friend Ivar Bryce, they offered a deal to McClory, settling out of court. McClory gained the literary and film rights for the screenplay, while Fleming was given the rights to the novel, although it had to be recognised as being "based on a screen treatment by Kevin McClory, Jack Whittingham and the Author".[35] On settlement, "Fleming ultimately admitted '[t]hat the novel reproduces a substantial part of the copyright material in the film scripts'; '[t]hat the novel makes use of a substantial number of the incidents and material in the film scripts'; and '[t]hat there is a general similarity of the story of the novel and the story as set out in the said film scripts'."[36] On 12 August 1964, nine months after the conclusion of the trial, Fleming suffered a further heart attack and died at the age of 56.[34]

My suggestion on (b) is that SPECTRE, short for Special Executive for Terrorism, Revolution and Espionage, is an immensely powerful organisation armed by ex-members of SMERSH, the Gestapo, the Mafia, and the Black Tong of Peking, which is placing these bombs in N.A.T.O. bases with the objective of then blackmailing the Western powers for £100 million or else.
Ian Fleming: memo to Whittingham and McClory


nspelningen gjordes på flera platser, främst Miami och Bahamas.

Flera scener spelades som vanligt för Bondfilmerna in på Pinewood studios utanför London, England.

I det stora "undervattenslaget" i slutet av filmen mellan amerikanska attackdykare och Largos mannar deltog 45 dykare framför kameran, medan 32 man skötte själva filmandet.

Åskbollen var första (och enda) gången man fick se hela S.P.E.C.T.R.E:s ledning i sammanträde. Blofeld själv sitter bakom en skärm så man ser inte hans ansikte.

Nassau has often been called The Underwater Hollywood, and for good reason. Starting with the first silent underwater film in 1916, 20,000 Leagues Under the Sea, Nassau’s reefs have been backdrops for many films, spanning several decades. During this time the area has dazzled and amazed millions of moviegoers.

Among the list of iconic stars, none is more famous than England’s 007, James Bond. From Sean Connery’s Bond to Roger Moore, Pierce Brosnan and Daniel Craig, James Bond has found and defeated many an adversary in the turquoise waters that surround New Providence.

Dive Site: James Bond wrecks, Nassau, Bahamas

At the James Bond wrecks, divers can experience cinematic history firsthand, including the Vulcan Bomber from Thunderball in 1965. The scaffolding structure, which doubled as the plane wreck, now features extensive hard and soft corals. The maze of large fans and barrel sponges supports a massive ecosystem of fish, crustaceans and macro organisms.

Situated off the front of the plane wreck is the Tears of Allah wreck from Sean Connery’s last appearance as Bond in 1983’s Never Say Never Again. This 100ft  (30m) long island freighter was used by Bond as an escape route from a tiger shark, which was released hot on his heels. Take away your own bit of the Bond legacy with a photograph through the torpedo hole in the starboard hull of the ship.

Large stingrays and turtles also frequent the wrecks and surrounding reef areas, making the Bond wrecks the perfect location for scuba divers of all levels.


Det har varit mycket bråk om rättigheterna till "Åskbollen" under åren. På denna sida skall jag försöka bena ut hela historien. Man skall dock tänka på att vissa detaljer av historien varierar beroende på vem man talar med och därför kan det hända att något på denna sida kan vara avvikande från vad som egentligen hände. Men, så vitt jag vet, så var det så här:

Först en mycket nedkortad version av händelserna, för de av er som inte orkar läsa allt:
Ian Fleming skrev 'Thunderball' som ett manus tillsammans med ett par andra. Sedan gav han ut manuset i bokform och blev han stämd och domstolen beslutade att Fleming skulle få bokrättigheterna och Kevin McClory, den av medförfattarna som stämde Fleming, fick filmrättigheterna.

 Nu till den mer utförliga historien:
1958 introducerade Ian Flemings vän, Ivar Bryce, honom för den unge (33 år) regissören Kevin McClory.
Bryce hade inlett ett samarbete med honom och bildat bolaget 'Xanadu Productions' (efter namnet på Bryce hus på Bahamas) för att filma McClorys film, 'The Boy And The Bridge'. McClory upptäckte Flemings böcker och förstod att de kunde göra sig mycket bra på den biograferna. Ian Fleming hade vid denna tid börjat bli lite desperat, då inget filmbolag verkade vara intresserad av att filma hans böcker, så han blev glad över McClorys entusiasm.
1959 hade Fleming, McClory ett mer eller mindre muntligt avtal om att Fleming skulle skriva en ny historia till filmen, då de inte ville ta någon som redan fanns i bokform. Bryce skulle producera och McClory skulle regissera och dessutom hjälpa Fleming med att skriva manuset.
Ernest Cuneo, Flemings och Bryces amerikanske vän från andra världskriget, blev också involverad efter ett tag.

Storyn föds
Under en lång helg i maj 1959, blev Bryces hem Moyns Park i Essex, arenan för en stor brainstorm för de fyra männen. Det var där som de kom fram till många idéer om filmen. McClory ville ha många undervattensscener, då han var intresserad av dykning. Cuneo kläckte då idén om att förlägga storyn på Bahamas. Detta var att föredra av flera skäl. Det var ett billigt ställe att spela in på, det skulle underlätta kontakter med Hollywood samt att det skulle bli billigare av skattetekniska skäl. Bryce och McClory hade dessutom hus på Bahamas.
McClory skrev ner alla idéer som kommit fram under helgen. Namnförslag på filmen var så här länge antingen 'James Bond Of The Secret Service' eller 'James Bond, Secret Agent' och storyn handlande om ett gäng skurkar utpressade ett flertal länder och hotade med att detonera ett par stulna atomvapen.
Under denna tid var det maffian som låg bakom dådet. SPECTRE uppfanns inte förrän senare då Fleming använde manuset till sin bok, ""Åskbollen".
Tilläggas bör att det kan ha varit så att det var Cuneo som kom på den grundläggande historien till manuset från början.
De fyra var under den här tiden även exalterad över det faktum att McClory och Bryces film, 'The Boy And The Bridge', hade blivit utsedd till Storbritanniens officiella bidrag till filmfestivalen i Venedig.

Fleming och Bryce började tvivla på McClorys kompetens
Efter den helgen skildes de fyra åt, med löften att hålla de övriga underrättade med hur manuset framskred, men i juli 1959 hade 'The Boy And The Bridge' premiär i England och den gick uruselt, vilket gjorde att Fleming och Bryce blev oroliga för Bondprojektet. Relationerna mellan Fleming/Bryce och McClory blev av detta ganska svala. Kanske trodde de att McClory var för ung och oerfaren för ett projekt i denna storlek. En annan faktor var att MCA, Flemings agentur, hade fått känning från flera stora filmbolag som verkade vara intresserade av James Bond.
Ju längre projektet gick, växte det i storlek och kostnad. Bryce hade förlorat mycket pengar på 'The Boy And The Bridge' och MCA sade till Fleming att en mer erfaren regissör skulle locka till sig mer pengar från Hollywood. Det var antagligen vid denna tid som Fleming och Bryce tappade förtroendet för McClory, som fortfarande satt och jobbade med manuset, som nu hade fått namnet 'Longitude 78 West'

Filmprojektet byter regissör
I september 1959 hölls ytterligare ett möte där Fleming föreslog att ta in en annan regissör, och att McClory skulle producera. Motvilligt gick McClory med på förslaget, då han trots allt var kvar som producent och manusförfattare. Bryce hade tagit en mer tillbakadragen roll, som i dag skulle kunna kallas "Executive Producer".

Jack Whittingham hjälper McClory att skriva
Vid oktober samma år hade Fleming börja att ägna mindre tid åt projektet, då han blivit engagerad av Sunday Times att skriva en artikelserie kallad ´Thrilling Cities', vilket tvingade honom att göra en fem veckor lång jorden runt-resa.
McClory anställde då en ny författare, Jack Whittingham, för att hjälpa honom att slutföra manuskriptet. Något som både Fleming och Bryce gick med på.
I december skickade McClory och Whittingham den senaste versionen av manuset till Fleming, som tyckte om det, men var fortfarande lite reserverad angående filmens budget. Titeln hade han dock inte så mycket över för och ändrade den till 'Thunderball', samt skrev till i manuset att Bonds uppdrag gick under namnet "Operation Thunderball".

Projektet hade blivit för stort
Under den kommande månaderna tappade Fleming mer och mer förtroendet till McClory och Fleming (tillsammans med Bryce) började fundera på McClorys position i den kommande filmen.
I januari 1960 kom McClory till Flemings hem, Goldeneye, för att diskutera det senaste utkastet av manuset. Fleming berättade då att han och Bryce var beredda att lämna över hela projektet till MCA med rekommendationer att McClory skulle vara producent. Men om MCA eller någon filmstudio skulle avslå projektet på grund av McClory skulle vara producent, skulle McClory backa och låta projektet fortsätta med en ny producent.
Filmprojektet hade helt enkelt blivit för stort för Fleming och Bryce att klara av ensamma.
Cuneo hade helt lämnat alla intressen för projektet, då han tyckte att bara hade hjälpt sina vänner lite i idéstadiet. Han sålde alla eventuella rättigheter i projektet till Bryce för den symboliska summan av en dollar.

Manuset blir bok
Då det såg ut som att projektet skulle rinna ut i sanden, samt att Fleming hade press från sitt bokförlag att skriva en ny Bondbok, tog han den grundläggande storyn i 'Thunderball' och skrev om den till en roman. Om han medvetet menade att stjäla manuset från McClory och Whittingham, kan diskuteras. Fleming var, å ena sidan naiv när det gällde show business, men å andra sidan så kan han och Bryce tänkt att medvetet köra över den yngre (och irländske) McClory. Fleming dedicerade boken till Cuneo, som en litet erkännande till historiens ursprung.

1961 publicerades boken "Thunderball' och McClory blev givetvis chockad och arg över att Fleming använt storyn utan varken hans eller Whittinghams godkännande och stämde Fleming.
En snabb rättslig process gav bokförlaget rättigheterna att kunna fortsätta publicera boken, då så många exemplar redan skickats till butikerna. En slutlig prövning av fallet skulle komma senare, men det skulle ta ytterligare två år.
Och under de två åren skulle det hända mycket med James Bond.

Saltzman och Broccoli dyker upp
I slutet på 1960 köpte Harry Saltzman en option på en kommande James Bond-bok och 1961 bildade han och Albert R. Broccoli bolagen Danjaq S.A. och EON Productions Limited. United Artists gick med på att hjälpa till med den första filmen.
"Thunderball" hade precis kommit ut och blivit en stor succé, vilket gjorde att Broccoli och Saltzman valde denna till sin första film. Broccolis vän Richard Maibaum anställdes för att skriva om boken till ett filmmanus (trots att det redan existerade ett färdigt manus plus ett flertal utkast!). Men då det kom fram att rättigheterna till detta manus var under utredning fick de lägga "Thunderball" åt sidan och de valde boken "Dr. No" istället. Sean Connery spelade Bond och filmen hade premiär i England i oktober och resten är historia...

Ny rättegång
Men i november 1963, strax efter att den andra filmen, 'From Russia With Love' haft premiär, började den slutliga prövningen av fallet.
Broccoli och Saltzman hade börjat med förberedelserna till den tredje filmen, 'Goldfinger' och var självklart nervösa över vad domen kunde medföra. Fleming senaste bok, "On Her Majesty's Secret Service", var hans största succé hittills och hans nästa bok, "You Only Live Twice", skulle publiceras under våren 1964. James Bond hade vuxit enormt sen sist och mycket stod på spel.

I rättssalen igen
I rättssalen var det McClory mot Fleming (för plagiat) och Bryce (för kontraktsbrott [Xanadu Productions]). Det var meningen att Jack Whittingham skulle varit vid McClorys sida i stämningen mot Fleming, men han hade inte råd i detta läge och var endast med som vittne. Whittingham stämde dock Fleming senare, men åtalet lades ner efter Flemings död 1964.
Fleming hade redan fått sin första allvarliga hjärtattack och var svårt sjuk under de tre veckor som rättegången pågick.
McClory hade starka bevis på att han hade rätt, medan Fleming ansåg att originalidén kom från Cuneo, som hade sålt sina rättigheter till Bryce. Det var till slut Bryce som, på grund av McClorys starka bevis och Flemings vacklande hälsa, som gick med på en kompromiss.

Uppgörelsen gick ut på att Fleming fick bokrättigheterna, så länge alla kommande upplagor av boken skulle innehålla ett meddelande att den var baserad på ett manus av Kevin McClory, Jack Whittingham och Ian Fleming. Han fick även rättigheterna till karaktären James Bond.
McClory fick film- och TV-rättigheterna (inklusive då rätten att använda personen James Bond vid detta/dessa tillfällen), samt copyrighten på alla existerande manus och utdrag av boken. I dessa manus fanns dokumenterat ytterligare nio olika manusbehandlingar och utkast.
Bryce fick betala en okänd summa till McClory och Whittingham för skadestånd, samt betala de rättsliga kostnaderna för alla inblandade. Den slutliga summan låg på cirka 85 000 pund.

Nu när McClory äntligen hade rättigheterna att göra sin egna Bondfilm, brydde han sig inte så mycket om att EON hade gjort en serie Bondfilmer som blivit populära, utan började leta efter skådespelare som kunde spela Bond.
Broccoli och Saltzman ansåg givetvis att denna konkurrerande Bondfilm, skulle skada deras egna filmer och beslöt sig för att fråga McClory om han var intresserad av ett samarbete. McClory skulle få stå som ensam producent, trots att de alla tre producerade filmen. McClory godtog detta och i avtalet gick McClory också med på att inte använda sina "Thunderball"-rättigheter under de tio kommande åren efter att filmen släppts och att Danjaq S.A. skulle ha de fortsatta rättigheterna för den filmen som de gjorde 1965.
Ett nytt, uppdaterat, manus skrev till filmen av Richard Maibaum och John Hopkins.

10 år senare - McClory kan göra filmen på nytt
Efter att tio årsperioden tog slut försökte McClory göra en ny Bondfilm med det material som han hade rättigheterna till.
Den 12 maj 1976 lade han ut en helsidesannons i tidningen Variety som sade att filmen 'James Bond Of The Secret Service' skulle börja filmas i februari 1977.
Manuset skrivs tillsammans med Sean Connery och thrillerförfattaren Len Deighton och namnet på filmen ändrades till 'Warhead'.
United Artists och Danjaq svarade på dessa förberedelser också genom en helsidesannons i Variety, där de sade att de hade alla rättigheter på allt som hade med James Bond att göra förutom boken "Åskbollen" och att McClorys film endast var en ytterligare en filmatisering av denna.
De två företagen flåsade McClory rejält i nacken och deras juridiska maskineri gick hårda matcher med honom. Till slut insåg Connery vilka problem de stod framför bara att göra filmen, så han gick därifrån. Detta gjorde det inte lättare för McClory och projektet rann till slut ut i sanden.

Rättigheterna till SPECTRE och Blofeld
Eftersom SPECTRE och Blofeld skapades i samband med "Thunderball", ligger frågan om vem som egentligen äger rättigheterna till dem i den rättsliga gråzonen. EON har dock klokt nog undvikt att blanda in dem efter filmen 'Diamonds Are Forever' från 1971. 1981 års 'For Your Eyes Only' räknas inte, då Blofeld inte nämns vid namn varken i filmen eller i rollistan!

Nytt försök till att göra en ny 'Åskbollen'
Runt 1980 upptäckte en av cheferna för filmbolaget Lorimar, Jack Schwarzman, projektet. Han var på att lämna Lorimar vid denna till för att öppna eget och 'Warhead'-manuskriptet facinerade honom. Han var en duktigt jurist och trodde att McClory verkligen kunde göra filmen trots alla juridiska problem, så filmen var på igen...
Han lyckades intressera Sean Connery att spela huvudrollen igen. Sean tackade säkert ja av flera skäl, hans fru tyckte han skulle göra det, det var säkert en del pengar i potten och kanske det viktigaste skälet (?) - Connerys stjärna var fallande och han behövde en stor film igen... Han fick dessutom väldigt mycket att säga till om när det gällde hur filmen skulle göras och om folket bakom och framför kameran.
Schwarzman köper även rättigheterna till denna inspelning av filmen av McClory och han lämnar den bakom sig - för denna gång. Köpet innebar bara att Schwarzman får göra en film av manuset och att McClory nämns som en av producenterna i filmen ("normalt" hedersutnämning i Hollywood). McClory har alltså inte haft någon inverkan på denna film.
Manuset skrivs om (bland annat av Schwarzmans frus bror Francis Ford Coppola). Schwarzman slängde ut Connery/Deighton-manuset, då detta var mer som en uppföljare till 'Åskbollen' än en remake och skulle ha orsakat mycket juridiska problem.
Titeln ändrades till 'Never Say Never Again' och i september 1982 så börjar då äntligen inspelningen och efter en mycket tuff inspelning, blir filmen klar året efter.

Ytterligare försök av McClory
Den 20 juli 1989, bara några veckor efter att 'Tid För Hämnd' haft premiär går McClory ut med hans senaste projekt, 'Warhead 8'. Ännu en nyinspelning av manuset alltså och eventuellt skulle Pierce Brosnan spela Bond. Inte helt förvånande rann detta projekt ut i sanden...
1992 dök han upp igen! Denna gång skulle det göras en TV-serie baserad på manuset. Inte heller detta blev verklighet...

Ian Fleming dog 1964, Jack Whittingham i slutet av sjuttiotalet. Ivar Bryce avled 1985 och Ernest Cuneo 1988. Vid detta laget var det bara McClory kvar i livet av dem som skapade "Thunderball" i slutet av femtiotalet.

Nya stämningar
...och just som man trodde att affären var över för länge sen, händer två saker ungefär samtidigt (en tveksam tillfällighet...?); den 17 november 1997 lämnar MGM Inc. in en stämning mot Sony Pictures, där de hävdar att de köpt upp distributionsrättigheterna till filmen ' Never Say Never Again' från Taliafilm och de vill nu ha upprättelse för eventuella copyright-överträdelser som Sony kan ha överskridit när de lanserat sina planer i mitten av oktober 1997 att göra en ny serie med Bondfilmer (plus att man vill visa för världen att Bond tillhör MGM).
Sony Pictures, å sina sida, har tagit Kevin McClorys parti och stämmer MGM på en del av de pengar som ALLA deras Bondfilmer dragit i under åren. Sony hävdar att McClory var en av dem bakom idén om en serie filmer om James Bond, något som han senare aldrig fått någon ersättning för (förutom för 'Åskbollen' , se ovan). MGM och Danjaq anser att McClory har vilsefört Sony och att han har inga som helst rättigheter till de övriga filmerna. Man kan ju definitiv hålla med MGM och Danjaq i detta, men underligare saker har hänt i domstolarna...
När Sony Pictures gick ut med meddelandet att de skulle göra en egen Bondserie, hävdade även McClory att han, i och med "Thunderball"-rättegången, även äger rätten till alla Bond-uppslag som innehåller vissa inslag såsom: gömda bärplansbåtar, användandet av Bahamas, atomvapenstölder och den sicilianska maffian. Intressant tankegång, eller hur...? :-)

Nya uppgörelser
Den 29 juli 1998 förbjöd domstolen Sony Pictures att använda sig av James Bond i något sammanhang (reklam, inspelningar med mera) använda sig av namnet James Bond innan domstolen gör sitt slutgiltiga beslut.

I slutet av mars 1999, en vecka innan den slutgiltiga rättegången, gav Sony Pictures upp. I uppgörelsen fick Sony betala MGM 5 miljoner dollar och bekräfta att de inte hade någon rätt till att göra Bondfilmer. Det inkluderar även en ny version av 'Never Say Never Again'.
Men uppgörelsen gjorde också att MGM fick betala Sony 10 miljoner dollar för de globala rättigheterna till alla filmer och rättigheterna till filmen och boken "Casino Royale". De hade redan 50 procent av rättigheterna då United Artist köpt dessa strax efter att Charles K. Feldman (som hade rättigheterna innan) avlidit. De andra 50 procenten stannade kvar i Colombia Pictures (som gjorde filmen). UA gick senare ihop med MGM och Colombia köptes upp av Sony Pictures.
MGM äger nu rättigheterna till alla Bondfilmer inklusive 'Never Say Never Again' plus att de har rätten att filma boken "Casino Royale".

Trots denna uppgörelse gav inte Kevin McClory upp. Han ansåg att Sony gjort denna överenskommelse bakom ryggen på honom och skrev inte under den överenskommelse som Sony gjorde med MGM och under hösten 1999 började en ny rättegång mellan McClory och MGM. Denna kamp tog slut ett halvår senare då domstolen kom fram till att han INTE hade några rättigheter till procent i Bondfilmerna. Ett av de stora skälen som domaren hade var att McClory hade väntat för länge innan han gick till rätten.

I början av juni 1999 gick McClory dessutom ut med att han fått två företag (ett tyskt och ett australiensiskt) intresserade att börja med att göra ännu en film baserad på boken "Åskbollen", denna gång skall den heta 'Warhead 2001'. Detta skulle sedan leda till ytterligare Bondfilmer. Detta rann dock också ut i sanden.

Sista striden för McClory
Kevin McClory avled den 20 november 2006 på Irland med stora skulder. Därmed borde alla kamper om rättigheterna av Åskbollen vara över.
Det kan vara en intressant tanke att leka med vad som skulle hänt om McClory slutat med sin besatthet över Bond. Filmen Åskbollen gav honom mycket, mycket pengar. Om han istället för att kämpa emot jättarna lagt de pengarna på att grunda ett eget produktionsbolag och gjort egna filmer istället, det som han faktiskt hade en stor passion att göra, hur mycket mer lycka hade han (och alla andra i denna affär) haft då?


Kevin McClory Cameo

Thunderball (1965)

Kevin McClory
Smoking Man (Uncredited) 

IMDB Information

This producer and longtime Bond movie Crew alum appears as a man sitting and smoking a cigar as Bond enters the Nassau Casino. McClory's connection with the Bond franchise has been rough at times. Later in his Bond career, McClory claimed the rights to the Blofeld/SPECTRE organization in the early Bond movies. This prevented SPECTRE from being included in 1977's The Spy Who Loved Me. In 1983, McClory produced the unofficial James Bond movie Never Say Never Again, starring Sean Connery as James Bond

James Bond has done some memorable things in his time, from dodging laser blasts on a space station to driving an invisible car across a glacier. One thing he hasn’t done, however, is deactivate a robot shark which is carrying an atom bomb through a Manhattan sewer. But he very nearly did. In 1976, a Bond screenplay revolved around a shoal of remote-controlled, nuclear-weaponised robo-sharks. Its title was Warhead. And one of its three screenwriters was none other than the original big-screen 007, Sean Connery.

Originally, in Bond’s first screen outing he would go undercover as a cabaret entertainer

Another of the screenwriters was Kevin McClory, who had been introduced to Ian Fleming, the author of the Bond novels, back in 1958, well before any of them had been turned into films. He was almost as much of a Bond figure as Fleming himself. Fleming was a globe-trotting former British naval intelligence officer with a prodigious appetite for cigarettes and alcohol. McClory was a handsome Irish playboy who had served in the British Merchant Navy and had been engaged to Elizabeth Taylor. He had also written, produced and directed a film, The Boy and the Bridge, so when he asked Fleming if he could make the first ever Bond movie, the author felt that he was the ideal man for the job.


Thunderball was the fourth 007 film and, adjusted for inflation, it remains the most successful at the US box office – it would have outgrossed The Dark Knight (Credit: Alamy)


McClory’s plan was that instead of adapting one of Fleming’s published novels, they would concoct a new story with the help of an established screenwriter, Jack Whittingham. Several drafts were completed, some better than others: the results of one early brainstorming session had 007 going undercover as a cabaret entertainer, having been taught how to tread the boards by Noël Coward and Laurence Olivier. Mercifully, the revised plot concentrated on an international criminal consortium named Spectre, an organisation which hadn’t featured in any previous Bond novels. One of its officers, Largo, was to steal two Nato nuclear missiles, but Bond would track him to the Bahamas before he could launch them. Fleming was happy with the premise, although not with the title, Longitude 78 West. He replaced it with a title of his own: Thunderball.


Kevin McClory, seen here at the Venice Film Festival in 1959, worked with Ian Fleming in the late 50s on a Bond screenplay that became the novel Thunderball (Credit: Getty Images)


For a while, it looked as if the film would be made, possibly with Alfred Hitchcock at the helm and Richard Burton playing the Secret Service’s top agent and Martini aficionado. But Fleming began to suspect that McClory didn’t have the experience to make an espionage blockbuster, after all. He decided instead to use the Thunderball screenplay as the basis of his next novel. Unfortunately, he didn’t get around to consulting the two men who had done most of the work.


(Credit: Alamy)

McClory, seen here in a bar room brawl in 1959, sued Fleming after the author chose other film producers to adapt Bond – but retained elements of his screenplay (Credit: Alamy)


McClory sued. Two court cases later, the judgement came down that subsequent editions of the Thunderball novel would acknowledge him and Whittingham, and that McClory would also retain film and television rights to the story. Meanwhile, two producers named Albert R ‘Cubby’ Broccoli and Harry Saltzman had launched their own series of Bond movies starring Connery. Their company, Eon, produced Dr No in 1962, followed by From Russia With Love and Goldfinger. Keen that Thunderball should be their fourth Bond film, they did a deal with McClory whereby he would be credited as producer, and he would have the right to remake Thunderball 10 years later: presumably they were banking on either the public or McClory losing interest in 007 before the decade was up.


(Credit: Getty Images)

It was only in McClory’s 1950s Thunderball screenplay that criminal syndicate Spectre was introduced, along with supervillain Ernst Stavro Blofeld (Credit: Getty Images)


They were wrong on both counts. Thunderball was released in 1965, and when 1975 rolled around, McClory announced that his remake was going ahead without Broccoli and Saltzman. He even chose a title which would stake his claim to the character’s cinematic incarnation: James Bond of the Secret Service.

Licence to chill

If that weren’t provocative enough, he taunted his competitors at Eon by recruiting two co-writers who had once been friendly with them. The first of these was Len Deighton, three of whose novels had been made into Michael Caine films produced by Saltzman: The Ipcress File, Funeral in Berlin and Billion Dollar Brain. The second co-writer was Connery, who had hung up his Walther PPK and his waterproof toupee after 1971’s Diamonds Are Forever. The actor had never written a screenplay before – or since, for that matter – but that wasn’t the point. In Robert Sellers’ definitive chronicle of the Fleming/McClory/Eon courtroom saga, The Battle for Bond, he argues that McClory’s “real motive was getting Connery’s name attached to his Bond project any which way he could”. 

Blood trickles down the cheek of the Statue of Liberty like a tear says the Warhead script

However much or little Connery may have contributed, the screenplay was exciting enough to convince Paramount to back the film, now renamed Warhead. And it’s certainly tantalising stuff. Even though the three screenwriters followed the rough outline of Thunderball, they sometimes went their own way, too, occasionally veering into the realms of Austin Powers-style parody. There is a Bond girl named Justine Lovesit. (“She does?” our hero inevitably enquires.) And there is a wonderfully farcical scene in which Bond has sex with Fatima Blush (actually a Spectre agent) while his cleaning lady, Effie (also a Spectre agent), is hiding under the bed. Immediately afterwards, two men break into 007’s Belgravia flat, but he dispatches them with a karate chop and a kick to the groin, only to learn that they were on his side all along. The men, he is told back at MI6 headquarters, are “somewhat piqued”.


(Credit: Getty Images)

McClory claimed the rights to Spectre and Blofeld, the primary nemeses of Connery’s Bond except in Goldfinger – Eon Films could not use them for decades (Credit: Getty Images)


Another distinction between Thunderball and Warhead is the latter’s crazily entertaining New York climax, which has Bond wrestling mechanical sharks in the sewers, then paragliding up to the head of the Statue of Liberty for a brutal fight with Spectre’s goons. (“Blood trickles down the cheek of the Statue of Liberty like a tear,” says the script.) And it’s striking how much Warhead has in common with the Bond movie that Eon was developing at that very moment. In The Spy Who Loved Me, which stars Roger Moore, the villain’s underwater lair bears a suspiciously close resemblance to the one described on the page by Deighton and company: “A gigantic white futuristic tubular structure rises out of the ocean.” And Bond’s final clinch aboard a luxurious escape pod can be found in the Warhead script, too. Take into account the sharks and the stolen nuclear weapons, and the similarities between Warhead and The Spy Who Loved Me would make anyone raise a Roger Moore-ish eyebrow.


McClory retained the remake rights to Thunderball, which featured scenes set underwater – Cubby Broccoli made his own aquatic-themed 007 film first (Credit: Alamy)


McClory’s reaction was more extreme. He took out an injunction against Eon’s film, but Eon had already taken out an injunction against his, so each side was now claiming that the opposition had pinched their material. Wary of being caught in the legal crossfire, Connery and Paramount withdrew from the project. The Spy Who Loved Me went ahead. Warhead didn’t.


(Credit: Alamy)

The underwater romp The Spy Who Loved Me injected new life into Broccoli’s Bond series – McClory’s Thunderball remake Never Say Never Again was a flop in 1983 (Credit: Alamy)


Not that McClory gave up. In 1983, he and another producer, Jack Schwartzman, completed a less ambitious, less robo-sharky Thunderball remake, Never Say Never Again, and in the 1990s he touted a third version, Warhead 2000. But by then the question which had always echoed around his efforts had grown too loud to ignore: who needed another Bond movie franchise when Eon’s was already so successful?


(Credit: Getty)

Eon bought the rights from the late McClory’s estate to depict Blofeld and Spectre for the first time since 1971’s Diamonds Are Forever – Spectre came out in 2015 (Credit: Getty)


Still, it’s hard to think about McClory without a quantum of sympathy, especially while you’re watching The Spy Who Loved Me, the jokey high-tech marine extravaganza which is so comparable to the one that he, Deighton and Connery had envisaged. And it’s hard to hear that film’s theme song without wondering if his rivals at Eon were sending him a defiant, mocking message: “Nobody Does It Better”.





Copyright © 1959-2018  All Rights Reserved         

James Bond 007 Museum Nybro, Sweden .  
Contact:  tel. +46-481-12960 .Open Daily 10.00 - 17.00 (lunch 13-14)  Sat 10.00-14.00
Adress: James Bond 007 Museum, Emmabodav.20, 382 45 Nybro, Sweden   0481-12960

James Bond Materials© 1962 - 2017 United Artists Corporation and Danjaq, LLC. 007 Gun Logo© 1962 United Artists Corporation and Danjaq, LLC. 007 Gun Logo, Iris Logo, 
JAMES BOND and all other James Bond related trademarks - Danjaq, LLC. All Rights Reserved. Copyright